6 fucking dagar kvar!
Tjohej!
6 dagar kvar på Gilda skolan, sen tar jag examen... Jag kan knappt fatta att det faktiskt är sant! Jag skall snart flytta hem igen och få påbörja mitt liv på riktigt! Jag har fått ett jobb som jag säkert kommer att stortrivas med!
All ångest som har hängt över mig det här året kommer att fösvinna, samma sekund som jag kliver ut från Gilda skolan och vet att jag aldrig mer kommer att sätta min fot där igen.
Måste ändå säga att jag har lärt mig en hel del om mig själv det här året. Jag har fått testa mina gränser och hur mycket jag faktiskt är kapabel att prestera. Jag har haft riktigt mörka dagar som har fått mig att se mig själv ur ett nytt perspektiv, jag har också lärt mig mer om människorna i min närhet, om dom jag älskar.
Jag har förstått på ett plan jag inte utforskat förut att det troligtvis är väldigt få människor som skulle ställa upp för mig på det sätt som Björn och mamma och pappa har gjort under det här året.
Min sambo är en klippa, den bästa pappan någonsin och den människa jag har klamrat mig fast vid i den jävla karusell som har pågått i mitt inre under den här utbildningen.
Mamma och pappa har oxå fått både höra en hel del och ställa upp på det mesta! Tack för det, kommer aldrig att glömma och aldrig att kunna tacka tillräckligt! :)
Jag har insett att jag är grymt osäker på mig själv, mycke mer än jag trodde!
Både fysiskt och psykiskt så är jag en sån människa som strävar förgäves efter perfektion. Större krav på mig själv än vad jag har på min omgivning. Detta år har vart hysteriskt!!!
Tack Stina, Camilla, Sofie, Helene och Sandra för att ni är sååå sköna och dom som jag har trivts med utan anmärkning det här året!
Tack oxå en hel del andra som skall va onämnda för att ni visat vad för typ av människa jag aldrig vill bli!
Det största hindret i livet är ju man själv! Jag har stått i min egen väg och fokuserat på saker som egentligen inte är ett skit värda!
Min dotter är allt värd! Hon är en fantastisk människa och hon gör mig till en bättre människa, en mer fokuserad människa! :)
Varje dag utan min snutta är tomhet och saknad, efter detta skall vi inte va ifrån varandra igen! Nu skall vi bli en familj igen, på riktigt!
Jag saknar att umgås med mina vänner, dom som betyder nåt! Jag saknar sena kvällar med vin, cigaretter och mina brudar! Jag saknar alla koppar kaffe som druckits när vi löst världens problem....
Kanska indisk danskurs i höst Märit?? :)
Den 23 Augusti börjar mitt nya liv, en ny Hanna, mer medveten och mer ödmjuk! mer fokuserad och mer stabil! :)
Den 23 augusti är jag hemma igen.....
Tack och hej!!!!
6 dagar kvar på Gilda skolan, sen tar jag examen... Jag kan knappt fatta att det faktiskt är sant! Jag skall snart flytta hem igen och få påbörja mitt liv på riktigt! Jag har fått ett jobb som jag säkert kommer att stortrivas med!
All ångest som har hängt över mig det här året kommer att fösvinna, samma sekund som jag kliver ut från Gilda skolan och vet att jag aldrig mer kommer att sätta min fot där igen.
Måste ändå säga att jag har lärt mig en hel del om mig själv det här året. Jag har fått testa mina gränser och hur mycket jag faktiskt är kapabel att prestera. Jag har haft riktigt mörka dagar som har fått mig att se mig själv ur ett nytt perspektiv, jag har också lärt mig mer om människorna i min närhet, om dom jag älskar.
Jag har förstått på ett plan jag inte utforskat förut att det troligtvis är väldigt få människor som skulle ställa upp för mig på det sätt som Björn och mamma och pappa har gjort under det här året.
Min sambo är en klippa, den bästa pappan någonsin och den människa jag har klamrat mig fast vid i den jävla karusell som har pågått i mitt inre under den här utbildningen.
Mamma och pappa har oxå fått både höra en hel del och ställa upp på det mesta! Tack för det, kommer aldrig att glömma och aldrig att kunna tacka tillräckligt! :)
Jag har insett att jag är grymt osäker på mig själv, mycke mer än jag trodde!
Både fysiskt och psykiskt så är jag en sån människa som strävar förgäves efter perfektion. Större krav på mig själv än vad jag har på min omgivning. Detta år har vart hysteriskt!!!
Tack Stina, Camilla, Sofie, Helene och Sandra för att ni är sååå sköna och dom som jag har trivts med utan anmärkning det här året!
Tack oxå en hel del andra som skall va onämnda för att ni visat vad för typ av människa jag aldrig vill bli!
Det största hindret i livet är ju man själv! Jag har stått i min egen väg och fokuserat på saker som egentligen inte är ett skit värda!
Min dotter är allt värd! Hon är en fantastisk människa och hon gör mig till en bättre människa, en mer fokuserad människa! :)
Varje dag utan min snutta är tomhet och saknad, efter detta skall vi inte va ifrån varandra igen! Nu skall vi bli en familj igen, på riktigt!
Jag saknar att umgås med mina vänner, dom som betyder nåt! Jag saknar sena kvällar med vin, cigaretter och mina brudar! Jag saknar alla koppar kaffe som druckits när vi löst världens problem....
Kanska indisk danskurs i höst Märit?? :)
Den 23 Augusti börjar mitt nya liv, en ny Hanna, mer medveten och mer ödmjuk! mer fokuserad och mer stabil! :)
Den 23 augusti är jag hemma igen.....
Tack och hej!!!!
