Den första dagen i resten av mitt liv

Idag skall vi prata om min bästa vän. Hon heter Marie och är en toppen brud!
Jag och Marie har växt upp tillsammans. Vi har vart bästa vänner i 20 år! D är lång tid... och visst har vi kanske inte vart hel tighta under alla dessa år men på nåt sätt så har vi ändå vetat vart vi haft varann. Hon är en sån där som man kan prata med om precis allt! Vi har samma sjuka humor och ibland avslutar vi till och med varandras meningar.
Två själar samma tanke! Efter alltså 20 års vänskap finns det mycke internt mellan oss. Skämt och händelser. Vi har delat glädje, skratt, krossade hjärtan och ofantligt mycke mer! Hon är min första tanke när det händer mig nåt, bra som dåligt!
Hon fattar mig fullständigt! Trots olika livssituationer så lyckas vi ändå försöka få in en kväll i veckan som är helig! Då är det hon och jag, vi snackar om veckan, jobb, kärlek, livet! Allt!
Även fast vi inte pratat på länge, vilket hände ganska frekvent under mitt år i stockholm, så har det aldrig gått för lång tid för att allt skall va precis som vanligt!!
Hon är en person som inspirerar mig, rycker upp mig när jag är nere, kommer med goda råd och ställer upp på mig! Jag har fler vänner som jag räknar som mina närmaste, som jag älskar och litar på fullständigt... Men Marie är speciell för mig, och jag tror och hoppas att jag är lika speciell för henne! :)
Det är just det som gör att för min del så har det aldrig varit viktigt att skaffa en massa kompisar, för jag har mina tjejer! Det är 4 stycken, Marie, Angelica, Camilla och Linn... Har jag dom så behöver jag inga fler. Kvoten är liksom full, jag är nöjd och tillfreds med det!
Sen har jag ju min älskade syster och min svägerska, tant Urkula som jag värdesätter extremt mycke!
Nu gled jag iväg lite från ämnet, men för att sammanfatta min bästa vän:
Marie, du är en underbar människa och jag älskar dig enormt! Du gör mig fullständig, skulle inte klara av livets upp och nedgångar utan min vapendragare vid min sida! Love ya girl!