Den första dagen i resten av mitt liv

1 dag kvar som 29 sen börjar en ny era! 30 bast! :) jag är rätt lugn med det hela faktiskt. Har tänkt en del på det här med att fylla jämt. Ofta när det påtalas, både till mig själv och andra så ojas det så mkt, man blir så gammal osv... Kanske känner man att man på riktigt lämnar ungdomen bakom sig när man går från 20 till 30. Jag har vart nojjig, inte riktigt känt att jag är så "gammal" men å andra sidan så känner jag ju mig mer som 30 än som 20, både fysiskt och mentalt. Och i ärlighetens namn så vill jag inte va 20 igen heller! Bekymmer, problem och osäkerhet... Nu är jag vuxen, jag har inte dom tankar och känslor jag hade för 10 år sen, jag är medveten om vem jag är, vad jag tycker och vad jag tänker. Jag är mamma, den viktigaste rollen nånsin, som kräver att jag är säker på mig själv och det har nog växt fram under åren. Jag är inte purung, men jag är inte lastgammal heller, jag är rätt nöjd faktiskt! :)